
Tycker de passar att berätta om mitt besök på en grundskola för massaj barn.
Timmarna där har satt djupa spår hos mig, minst sagt omtumlande.
Sen ett bra tag tillbaka drivs skolan med hjälp av pengar från bla campen där vi bodde och en brittisk fond. Om jag inte är helt fel ute så startades denna av engelsk fotograf som blev djupt rörd vid sitt första besök.Läs här!
Gillar mottot för skolan "Education is power!"

Det är lag att alla barn ska få skolgång i Kenya, men tyvärr är detta inte möjligt för alla ute i de isolerade byarna.
På denna skola finns möjligheter för övernattning för de barn som har det längst.

Rena och fina, kanske inte riktigt hela kläder.
Det satt 3-4 barn i varje bänk.
Konstant brist på material som pennor.

Efter detta var det dags för de yngsta och gå hem.
Vissa barn hade 2 timmar enkelväg hem.

Speciellt försvinner flickorna.
Föräldrarna tycker inte det är så viktigt, de lämnar ju familjen och blir bortgifta unga.
Oftast 13-15 år gamla och snart blir det mammor till egna barn.
Pojkarna kan gå i skolan högre upp, komma tillbaka till föräldrarnas by och hjälpa hembyn på detta sett.

Detta är Jennifer.
Förhoppningsvis är jag snart fadder till henne.
Kanske kan hon bli en av de får flickor som kan studera, men det krävs stora förändringar i föräldrarnas inställning.
Men vi kan inte tvinga på massajerna våra värderingar.
Men på något sett vill man ge dom alternativ och visa möjligheter.

















































