onsdag 17 december 2008

Tomtefamiljen

Nu är min tomtefamilj på plats.
Kanske är det många som känner igen detta gäng Yourstone tomtar.
De designades redan 1942 av keramiker Irma Yourstone.
I många jular fick jag en tomte i taget av min svärmor.
Tyvärr är hon borta sen några år tillbaka.
Bättre svärmor kunde jag inte ha haft.
Ställde upp när det behövdes, lade sig aldrig i för mycket och underbar människa.
Denna tomte familj står på hedersplats här hemma varje jul.

7 kommentarer:

pudelflicka sa...

Vilken fin tomtefamilj. Härligt med traditioner tycker jag.
Jag har alltid haft vita soffor och det fungerar perfekt. När hundarna kom blev det vita skinnsoffor som går att skura.
Kram Hedvig

Ulla sa...

Så där väldigt mycket julpynt blir det inte här heller. Men man har ju några saker som man alltid ställer fram och det är en krubba bl.a, som följt mig sen jag var liten. Och så tomtar av alla slag, många som dottern gjort när hon var liten.
Din tomtefamilj är jättefin :)
Ha det gott!

aksonfoto sa...

Underbart vackra figurer!
Vi brukar köpa en ny tomte/tomta varje jul. Lite kul att plocka fram dem och prata om figurerna.

Dagen till ära tänkte jag åka till "grannbyn" och fotografera julpyntet som lyser upp. Sist vi passerade där var det regnigt men idag har solen skinit och himlen ser ljus och fin ut fast klockan bara är tre. Kan bli ganska hyfsade bilder i skymningen!

Ha det gott!

Vera sa...

Vilken fin liten tomtefamilj och vilka fina ord till svärmor (även om hon inte finns med dig längre)

Anna sa...

Åh...men du så härligt..då känns det ju lite som om svärmor är med där..coolt att ha dom samlade så..trevligt att få se..

Ninni sa...

Vilket fint minne av din svärmor! Såna saker är ju roliga att plocka fram. Julpyntet har aldrig varit så omfattande hos oss och det blir färre och färre saker som kommer fram för varje år. Hade inte tänkt ha någon julgran i år men delar av familjen ville annat så vi får nog inhandla en idag...Våra "barn" är förvånansvärt tradionella;)
Kram Ninni

Ninnie sa...

Så fina tomtar! Visst är det roligt med saker som ger positiva minnen. En del saker man har är ju helt enkelt mycket mer värda än andra...även om minnena man har kanske är värda mest. Jag har t.ex. ett par små vita stenduvor som min älskade farmor hade i sitt fönster i "salen", (finrummet). Dessa duvor är mina nu, och står i mitt fönster alltid. Inte så fina egentligen, men för mig är de det finaste man kan ha...